Frågor och svar

De återvinns om de ej hamnar i urnan. Vid askberedning finfördelas askan till partikelstorlek under 3 mm. De metalldelar som är under 3 mm hamnar då i urnan, övrigt återvinns. Mellan 2017 – 2022 har landets krematorier genererat ett värde på ca 491 miljoner kronor till Allmänna arvsfonden via den metallåtervinningen. Läs mer i PROP. 2015/16:95.

Nej, metallen tillfaller varken den avlidne eller dess familj utan går tillbaka till det allmänna.

Den vanligaste vägen är en anställning på någon av landets kyrkogårdsförvaltningar och då lämpligtvis någon av de 57 som har ett krematorium och därefter vidareutbilda sig via SKKF:s krematorieutbildningar. Även tekniskt utbildade personer söker sig direkt till krematoriet när den typen av tjänster utannonseras. Att ansvara för ett krematorium är ett yrke som kräver god teknisk kompetens. Krematoriverksamheten är en ”smal” bransch som stundtals har brist på arbetskraft.

Bröstimplantat plockas ej ut innan kremering och de brinner upp under processen, de exploderar ej.
Pacemakers plockas oftast ut. Gamla generationers pacemakers var byggda på annat vis än moderna och exploderade vid kremering. De nya exploderar ej men bör plockas ut för materialåtervinning. 

Av tradition i kombination med ett brett utbud av nya och gamla gravskick som förutsätter kremering. Ur ett historisk perspektiv var hygienfaktorn och platsbristen en avgörande orsak.

Ett nytt och starkt argument för kremering är den nyligen släppta livscykelanalysen av Eva Pohl på Linneuniversitetet som visar att kremering i Sverige gjort mycket stora framsteg miljömässigt vilket gör kremering till begängelsemetoden med minst klimatavtryck. Rapporten finns på skkf.se

I begravningsavgiften ingår en gravplats i 25 år med möjlighet till förlängning. Men när tiden gått ut blir gravsatta kvarlevor kvar i graven eftersom vi har evig gravfrid i Sverige vilket medför att gravsatt stoft eller aska ej får skadas.

Uppdraget som i de flesta fall går till en begravningsbyrå kostar i snitt ca 25 000-30 000 kronor. Det går att genomföra för ca 10 000 kronor om uppdraget minimeras. Viktigt att veta i sammanhanget är att allt det de efterlevande ber begravningsbyrån att göra får de efterlevande göra själva om så önskar.

Utöver beloppet ovan betalar alla folkbokförda via sin inkomstskatt begravningsavgift. Baserat på en uppskattad snittlön på 30 000:- betalar den skatteskyldige ca 1 000:-/år i begravningsavgift vilket medför en kostnad på 40 000:- under en livstid om hen är yrkesverksam i 40 år.
Dessa 40 000:- finansierar det som finns uppräknat i begravningslagens 9 kap., 6 § samt förvaltning av begravningsplatsernas allmänna ytor.

Om vän avser en annan människa är det inga bekymmer i samma gravplats.
Om vännen avser ett husdjur är dock svaret nej. De allmänna begravningslaterna är avsedda för avlidna människor. Kommunerna ansvarar för begravningsplatser för husdjur. Det finns enstaka pastorat som tillhandahåller begravningsplatser för husdjur men den förvaltningen (kostnaden) belastar då församlingsverksamheten.

Skelettdelar påträffas i många fall vid gravgrävning. Så här skriver branschen i det uppdaterade dokumentet ”Begrepp i begravningsverksamheten 2023”:

Benrester är skelettdelar från en avliden. Vid gravöppning av kistgrav eller annat större schakt på en begravningsplats är det vanligt förekommande att ej förmultnande rester av gravsatta påträffas. Det handlar oftast om benrester som vid påträffandet ska hanteras pietetsfullt och läggas tillbaka i graven. Överbliven jord från gravöppning ska hanteras varsamt och inte lämna begravningsplatsen.

Ja, det är lagligt att titta på både avliden och skelett.

Det är ej förbjudet och det förekommer både på enskilda gravplatser och de allmänna ytorna.

Denna fråga regleras i begravningslagen 2 kap., 3 §. Efter 22 graviditetsveckan är huvudmannen skyldig att tillhandahålla en gravplats. Före 22 graviditetsveckan ska gravplats tillhandahållas om mamman så begär.