Begravningsverksamheten är en skattefinansierad samhällsfunktion. Huvudman för begravningsverksamheten är sedan relationsförändringarna stat-kyrka år 2000 Svenska Kyrkan, undantaget Stockholm och Tranås där det istället är kommunen som är huvudman. Det finns totalt 557 lokala begravningshuvudmän i Sverige.
Högsta beslutande organ för begravningsverksamheten inom Svenska kyrkan är Kyrkostyrelsen. Vid kyrkostyrelsen finns en nationell samordnare för begravningsrelaterade frågor.
Troende och icke-troende
Alla kyrkogårdar och begravningsplatser i Sverige är så kallade ”allmänna begravningsplatser” vilket innebär att alla oavsett om man tillhör ett trossamfund eller ej ska kunna gravsättas. Begravningsverksamheten är skattefinansierad och alla som är folkbokförda i Sverige har rätt till en gravplats i 25 år (denna gravrätt kan förlängas).
Olika religioner samsas på begravningsplatserna: muslimska, judiska, katolska, ortodoxa, och evangelisk-lutherska gravkvarter m.fl. Dessutom finns det ofta gravkvarter med en mer avskalad och sekulär karaktär. Även andra religioner och begravningstraditioner finns representerade, men det är inte alltid de syns. Många göms t.ex. i den anonyma minneslunden. En stor del av den svenska befolkningen är sekulär, det vill säga att man inte är troende. Det finns i dagsläget inte några särskilda gravkvarter för de som inte är troende, men minneslundar och askgravlundar är som regel utan religiösa symboler. På så sätt kan alla känna sig välkomna där.
Hur och var fattas beslut?
Inom varje pastorat är det förtroendevalda, tillsatta via kyrkoval som hålls vart tredje år, som i kyrkorådet fattar beslut rörande begravningsverksamheten inom pastoratet. Pastorat och kommun har sällan samma uppdelning geografiskt.
Förtroendevalda/kyrkogårdsutskott är de som sitter på den formella makten, men tjänstemän vid kyrkogårdsförvaltningarna (de större) har ofta mer att säga till om då det är de som bereder ärendena till kyrkogårdsutskotten som sedan fattar beslut i linje med tjänstemannens idéer och önskemål. De som ritar och planerar delar av eller hela begravningsplatser är ofta landskapsarkitekter.
Har barn och unga inflytande?
Det finns många instanser där barn och unga skulle kunna beredas möjlighet att vara med och påverka, men det finns ingen given instans där “all makt” är samlad.
Under projekttiden kommer olika maktinstanser identifieras och involveras för att öka barn och ungas möjlighet att få insyn och påverka i frågor som rör begravningsverksamhet.
