Resultat – Metodhandbok

En frostnupen pandemidag februari 2021, sittandes i en trädgård med behörigt avstånd till varandra, diskuterades varför barn och begravningsplatser är ett outforskat område. Frågor som Hur kan något så självklart som döden trängas undan från det allmänna kunnandet? Vad kan göras för att ringa in och skapa förståelse, utveckla metoder och därmed folkbilda på lång sikt? lyftes, men utan att få något egentligt svar. En känsla av att det fanns ett behov att undersöka detta, samt en önskan att tillföra något till det allmänna kunnandet väcktes. Där och då lades grunden för projektet Barn och ungas rätt till begravningsplatsen. Efter drygt fyra års intensivt arbete har vissa frågor besvarats, samtidigt som områdets komplexitet blivit tydlig. Det finns mycket mer att göra och lära. 

Projektet har alltså barn och unga som sin huvudsakliga målgrupp, men både frågeställningar och resultat är relevanta även för vuxna. Frågorna i kombination med målgruppen gör detta projekt unikt i många avseenden. Ofta har projektet mötts av ifrågasättande och ängslighet men kanske lika ofta har det funnits en genuin nyfikenhet. Här är det viktigt att poängtera att det uteslutande är vuxna som varit skeptiska medan barn alltid haft ett nyfiket och öppet sinne.

Projektets resultat och erfarenheter sammanfattas i denna metodhandbok som är tänkt att användas av huvudmän för begravningsverksamhet (kyrkogårdsförvaltningar), lärare och pedagoger, museipersonal, hembygdsförbund, föräldrar och andra vuxna. 

Metodhandboken har fyra huvuddelar:

• Checklista
• Fakta
• Om projektet
• Tips på aktiviteter

Metodhandboken kan användas både som vägledning, inspiration, faktabank eller bara för att skapa förståelse för hur begravningsplatser och begravningsverksamheten fungerar. 

Begreppet begravningsplats används genomgående i denna text, även för det som i folkmun kallas kyrkogård, då detta är ett mer adekvat begrepp: alla kyrkogårdar är begravningsplatser, men få begravningsplatser är kyrkogårdar. Dessutom är det ett mer inkluderande ord och det är enklare att konsekvent hålla sig till samma begrepp.

Värt att notera är även att projektets avsikt aldrig varit att göra lekplatser av begravningsplatser. Däremot ser vi barn och ungas inkluderande som ett sätt att bevara värdighet, respekt och hänsyn för platsen.

Varför begraver man? Hur länge har man gjort det? Var begraver man? Detta är några frågor som vi brukar inleda med när vi träffar barn och unga ute på begravningsplatser. Begravt har vi gjort i alla tider och det brukar ske på för människan betydelsefulla platser. I alla kulturer kan man se historiska lämningar efter ofta pampiga begravningsplatser. Som regel utgör det en viktig nyckel till dåtiden – för att förstå hur människan har levt. Vi begraver av olika skäl. Först och främst är det för att göra sig av med en död kropp ur ett hygieniskt perspektiv: en död kropp som blir liggande börjar snart lukta och kan sprida sjukdomar. För det andra är det ett sätt att ta farväl och hedra. Graven är också en plats att återkomma till och som är förknippad med den döda. 

Det är inte bara människor som begravs, utan alla som stått oss människor nära får en gravplats. Ofta är djurgravar de mest omhändertagna och besökta. Och vem har inte som barn begravt en skalbagge, en mus, kaninunge eller något annat djur i det vilda?

Begravningar och dess platser är med andra ord viktiga för oss människor och har varit det i alla tider. Medan grundprinciperna är desamma har däremot utseendet förändrats över årtusendena – något som är världsomspännande. 

Idag har städernas begravningsplatser anlagda på 1800-talet även en funktion som en grön lunga, en stilla park, samtidigt som de visar upp ett stycke historia. Inte bara gravstenarnas årtal, namn och titlar, utan helheten med gångsystem och grönska utgör Sveriges största kulturarv.

Dagens begravningsplatser har många olika funktioner. Förutom just begravning, sorg och minne är de en plats att rasta hunden, en genväg till jobbet, en träffpunkt, eller bara en promenad. 

Nyare begravningsplatser kan både hysa historik men också vara en aktiv plats för sörjande och minne, samtidigt som nya traditioner och religioner möts och samsas och blir en spegling av vårt moderna samhälle. Därmed är begravningsplatser både oerhört intressanta, värdefulla och komplexa – något alla borde känna till och få ta del av.

Begravningsplatser finns i hela landet – både på landsbygd och i städer – och finns alltså att tillgå överallt.

Men hur kommer morgondagens begravningsplatser att utformas? Och var kommer de ligga? Ny teknik och det digitala liv vi lever idag möjliggör minnesplatser som är digitala. Barn idag ser detta som något självklart. Morgondagens begravningsplatser kommer sannolikt vara digitala i något avseende.

Att känna till begravningsplatser och dess verksamhet är en demokratisk rättighet. Många vuxna vet väldigt lite både om begravning i praktiken och alla de delar som begravningsplatser erbjuder i form av till exempel stilla park plats för minne och sorg, men också som en grön frodig miljö att uppleva kulturarv, djurliv och arkitektur. Barns förhållande till begravningsplatser har hittills inte problematiserats eller diskuterats. Därför blev uppkomsten av detta projekt något självklart, inte minst mot bakgrund av barnkonventionen som är lag sedan 2020.

2022 startade projektet “Barns och ungas rätt till begravningsplatsen – en levande plats för kunskap, inflytande & demokrati” och med begravningsplatser som fysisk utgångspunkt tar det sig an två huvudsyften:

• att på barn och ungas villkor sprida kunskap och väcka nyfikenhet för begravningsplatsen och alla de områden som är relaterade till denna plats

• att öppna upp för demokrati, medbestämmande och framtidsspaning där begravningsplatsen som en gestaltad livsmiljö betraktas med hjälp av barnkonventionen

Det första syftet rör alltså folkbildning och lärandemiljö och syftar till att på barn och ungas villkor just sprida kunskap och väcka nyfikenhet för begravningsplatsen och alla de områden som är relaterade till denna plats. Det rör sig om olika begravningstraditioner (både historiskt och kopplat till religioner/kulturer), gravstenar – alla namn, titlar, årtal och levnadsöden – och inte minst växter, biologisk mångfald, kretslopp, ekosystemtjänster m.m.

Det andra syftet som rör demokrati, medbestämmande och framtidsspaningar och betraktar begravningsplatsen som en gestaltad livsmiljö medför att lyssna på barn och ungas tankar om begravningsplatsen; både hur de ser på den idag men även hur de tänker sig den framtida platsen. Detta görs med utgångspunkt i barnkonventionen, som sedan 2020 är lag i Sverige. Syftet är att hitta verktyg för att barn ska kunna påverka begravningsplatsens utformning så att barnens intressen är medräknade. 

Under perioden 2022–2025 har projektet sammanlagt träffat 1500 barn och unga i åldrarna 2–25 år. Den stora merparten har varit mellan sju och femton år. Genom så kallade “begravningslabb” har barn och unga fått upptäcka olika delar på begravningsplatser, både för att lära sig och för att förstå den komplexa platsen. Gymnasieungdomar har utifrån läroplanen lärt sig om biologisk mångfald och ekosystem på begravningsplatsen, men även utifrån samhällskunskap och religion fått bygga modeller av hur de tänker sig framtidens begravningsplats. Förskolebarn har utifrån sina förutsättningar upptäckt platsen, krupit in i rygghäckar, knackat på krematoriedörren och hälsat på. Mellanstadieelever har varit på fängslande titeljakt på 1800-talskvarter och hittat titlar såsom “Landsfiskal”, “Bokhållaren”, “Husägare” och “Skräddaremästaren”.

Burb har drivits av de två projektledarna Kristina Nilsson och Helene Båtshake som tillsammans har en rik erfarenhet inom pedagogik, scenisk gestaltning, begravningsverksamhet, växtkännedom, dramaturgi, berättande och projektledning. I projektet har även unga mellan 17 och 25 år varit anställda, något som har borgat för ungas delaktighet och perspektiv även i projektledning.

Projektet har finansierats av Allmänna arvsfonden.

Begravningslabben är en bärande del av projektets metoder för att ge barn och unga tillgång till begravningsplatsen. Utifrån olika teman får klasser besöka begravningsplatser och upptäcka dem. Barnen guidas runt och ges en uppgift, kopplat till själva temat eller ämnet, som löses på plats. Detta ger upphov till frågor och diskussioner och skapar som regel en nyfikenhet. Ofta får klassen ett medskick där de får svara på frågor om hur de ser på den framtida begravningsplatsen.

Begravningslabben utgår från fem olika ämnesområden:  introduktion (om begravning och begravningsverksamhet), historia (samhällsutveckling, olika titlar, gravstensmode m.m.), religion och kultur (olika sätt att begrava och utforma gravar), naturkunskap (djur, växter, biologisk mångfald och ekosystem) samt framtid (tankar om framtida begravningar och dess platser). Dessa olika ämnesområden går att koppla till skolans läroplan. Att vistas ute, särskilt i en rogivande grön miljö, bryter dessutom ner klassrumsstrukturer och öppnar upp sinnena. Detta skapar i sin tur ett gott, demokratiskt och inspirerande samtalsklimat.

Nedan finns ett urval av modifierade begravningslabb som inspiration för dig som vill upptäcka begravningsplatser tillsammans med barn.

Dessa övningar är tänkta att utföras på begravningsplatser (kyrkogårdar), med både en introduktion och efterföljande diskussioner kan med fördel föras på sal eller på förskolan. 

De kan användas både av kyrkogårdsförvaltningens personal, familjer/vårdnadshavare och barn, av pedagoger i skol- och förskolesammanhang eller av museer/hembygdsföreningar för lokal förankring.

Tänk på att välja ett lämpligt område på begravningsplatsen, t.ex. en äldre del av begravningsplatsen. Var lyhörd inför eventuella gravbesökare så att ni inte stör.  

Begravningsplatsbingo

Åldersgrupp: 2–100 år, passar bra för de som inte kan läsa

Antal deltagare: själv eller i grupp om 3–4 deltagare

Ungefärlig tidsåtgång: 20–40 minuter

Material: Bingobricka + penna

Förberedelser: skriv ut bingobricka/-or från www.burb.se

Denna övning är ett sätt att bli bekant med begravningsplatsen och få upp ögonen för olika detaljer. Den kan även öppna upp för samtal och frågor, se tips nedan.

Tillvägagångssätt: dela ut brickor till barnen/grupperna och börja leta.  

Tips! Diskutera gärna under bingoupptäcksrundan, prata om vad det är ni ser, läs på gravstenarna, titta på symboler. Hur ser olika gravar ut? Varför finns det krattor? Vilka djur bor här?

Titeljakt

Åldersgrupp: 9 år och uppåt

Antal deltagare: själv eller i grupp om 3–4 deltagare 

Ungefärlig tidsåtgång: ca 45 minuter + uppföljning/diskussion

Material: titeljaktsformulär + penna

Förberedelser: skriv ut titeljaktsformulär från www.burb.se

Rekognosera var det finns gravkvarter från olika tidsperioder då bruket av titlar på gravstenar har varierat över årtiondena. Titlar är ovanliga under andra halvan av 1900-talet. Titlar från 1800-talet framstår som exotiska idag och det finns ett mervärde i att låta barnen ta reda på vad de olika titlarna innebär rent yrkesmässigt. Detta kan även ligga till grund för diskussioner kring varför olika yrken försvunnit: varför finns det inte cigarrmakare längre? Det går som regel även att följa en bygds eller stads utveckling genom att se vilka som levt före oss och banat väg för det samhälle vi lever i idag.

Tillvägagångssätt: dela ut formulär till barnen/grupperna och börja jakten.

Gynna pollinatörer – plantera växter

Åldersgrupp 6–19 år. Ju äldre barn desto mer avancerad teoretisk inriktning och desto större möjlighet att koppla ihop med läroplanen.

Antal deltagare: beror på planteringsytans/gravens storlek. Det ska finnas plats för alla att delta. Det är fördelaktigt att dela in en klass i mindre grupper.

Ungefärlig tidsåtgång: ca 1 timme

Material: perenner, spadar, trädgårdshandskar, vattenkannor

Förberedelser: Planera vilka perenner som ska planteras, vilket antal som behövs och köp in dessa. Vid behov, köp även in spadar och trädgårdshandskar.

OBS! Denna uppgift kräver ett samarbete mellan kyrkogårdsförvaltningar och skolor, förskolor, hembygdsförbund och dylikt, där den ena parten står för elever/barn och kyrkogårdsförvaltning för plats och växter. Kyrkogårdsförvaltningen måste godkänna om och var det är ok att plantera innan man kan sätta igång. Med fördel kan plantering ske på återlämnade gravar – då blir begravningsplatsen mer levande.